“ Improvement might have been good enough” Feasibility of more frequent physical therapy for knee contractures for children and adolecents with Cerebral Palsy

Introduktion: Vart femte barn med Cerebral pares (CP) har knäkontraktur vid femton års ålder. Fysioterapi som är huvudbehandling av kontrakturer har beskrivits kunna vara smärtsam av personer med CP. Ökad frekvens i kontakt har varit gynnsamt för behandlingseffekt och relation till fysioterapeut har beskrivits stöttande för positiv behandlingsupplevelse. Syfte: Undersöka genomförbarhet av period av frekvent fysioterapi mot knäkontraktur. Metod: Fyra deltagare med CP och knäkontraktur, deltog i en 8 veckors period av frekvent fysioterapeutkontakt vars syfte var att optimera individanpassning av kontrakturbehandling. Rörelseomfång mättes med goniometer, aktivitetsutförande skattades enligt Patientspecifik Funktionellskala (PSFS) samt utvärderades enligt Goal Attainment Scale (GAS). Upplevelse av perioden, inklusive hindrande och stöttande faktorer fångades via intervjuer med deltagare/assistent, förälder samt behandlande fysioterapeut. Single Subject Experimental Design (SSED) A-B användes för effektmått. Mätningar genomfördes i baslinjefas A respektive, behandlingsfas B och grafer för respektive period skapades och granskades genom visuell analys för deltagare separat. Tematisk analys (TA) användes för att beskriva viktiga teman från intervjuer. Resultat: Behandlingsperioden var genomförbar och utan negativa effekter som påverkade möjlighet att fullfölja behandling. Minskad knäkontraktur sågs hos tre deltagare och hälften av studerade knän. Måluppfyllelse för aktivitet enligt GAS uppnåddes för två deltagare, ingen ökade sin aktivitetsförmåga enligt PSFS. Stöttande faktorer som beskrevs gällde relationer, samarbete, effekter, professionalitet samt tid och plats. Hindrande faktorer sågs gällande arbetsförutsättningar och ansvarsfördelning. Slutsats: Period av frekvent fysioterapi kan vara en genomförbar metod där indikation på effekt på knäkontraktur ses för vissa individer. Kontrollerade studier med fler individer behövs för att befästa värdet av behandlingsmodellen